Vintern rasar....

...eller smälter iallafall bort. Skönt tycker jag :-)
Sitter hemma och Junia är på förskolan, jag borde plugga till en tenta som jag har imorgon men det finns ingen motivation...*mutter mutter*
Funderar på hur snabbt tiden går, för 3 år sen så hade jag precis fått veta att pärlan hade bosatt sig hos mig, och nu är hon en levnadsglad och otroligt fin 2½år gammal tjej som förgyller min vardag.
Och om ett år så sitter jag på sista terminen på sjuksköterskeprogrammet....och förhoppningsvis om 2 år så har Junia ett syskon på G....vissa dagar längtar jag efter en till, andra dagar så kan jag känna att det är så fantastiskt att ha Junia och jag vågar inte be om mer.
Nu ska jag ge mig i kast med böckerna igen....wish me luck :-)

Ibland så rusar tiden!

Som just nu, dagarna bara går och man hinner inte sitta ock skriva så ofta. Men VÅREN har kommit...hur fantastiskt är inte det ?! Junia vä'xer och jag förvånas hur mycket jag älskar henne, nu så kommer "jag äklar mamma" (jag älskar mamma) lite då och då...det är sjukt fankatstikt att höra :-)
Jag är ju titt som tätt inne och kollar om Smartson har några roliga tester, nu har jag anmält mig som testpilot för en LG Optimus 2G....vore kul om man fick testa en ny telefon :-) Anmäl er ni med! http://smartsontestpilot.se/lg-optimus2x/bli-testpilot/
 Hörs en annan dag, nu ska jag sortera babyklader :-)

det är inte mitt barn....

Resan till dagis är alltid intressant, speciellt om man väljer att inte ta med en vagn. Fördelen att vara utan vagn är att man slipper dra den upp (och sen ner när man ska hämta) för stockholms brantaste trappa (och lång är den med). Nackdelen minns jag sällan på morgonen när vi går men påminns snabbt. Idag så gick det OK fram till t-banan och ner på plattformen, men när vi skulle på tåget så skulle Junia sjunka ihop på golvet, och sen sitta knät (och då råka sparka till en dam som surt borstade bort dammet). Resan till fridhemsplan funkade, men sen så ville hon bli buren (jag med henne, hennes ryggsäck och  min tunga väska måste sett riktigt komiska ut). På gröna linjens t-bana fanns inga platser så junia lägger sig platt på golvet, jag försöker få henne att ställa sig upp, en man frågar "är hon 2½?", ja..." ser det"....när vi kommer till st eriksplan så var jag tvungen att lyfta upp henne och då sparkade och skrek hon. Jag kände för att säga "fine, hej då...åk t bana hela dagen, enjoy!" men log det där ansträngda leendet som man ser hos andra frusterade mammor. Gick av vid rådmansgatan och lämande ett barn som fick beröm för hon "gnäller aldrig"....vi pratar nog inte om samma barn....