Det är en tanske som slår mig när jag ser filmen "Det är Ok att känna" på youtube.
Om det är något jag är rädd för så är det att förlora en kär i cancer, jag har förlorat min finaste farmor i cancer men det var också ålder och livsleda, visst var det sorgligt men det var hanterbart. Skulle jag förlora någon av mina vänner skulle det vara svårt, skulle jag förlora E, någon av mina syskon eller föräldrar så skulle jag nog ha svårt att komma ur sängen den närmsta tiden skulle jag förlora Junia så skulle jag aldrig resa mig upp igen. Oavsett hur läskigt det är att någon man känner som drabbas av cancer så kan det ju aldrig vara i närheten av hur läskigt det är för den som drabbas, den som inser och förstår att livet måste ställas på vänt, eller livet måste skynda för det blir inte långt. http://www.youtube.com/watch?v=162gYmyiGrU
Filmen är att rekomendera, jag fällde en tår (det gör jag iof när jag tittar på barnkören på Vickans bröllop)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar